Ja, vem är då jag?

I somras insåg jag att detta inte var den lättaste fråga att svara på. En enkel fråga om vilken typ av musik jag lyssnar, där svaret inte fick vara "lite blandat" blev startskottet för en överhängande känsla av att jag inte vet vem jag är eller vad jag tycker om längre. En känsla av att jag någonstans på vägen tappat bort mig själv. Och så föddes ytterligare en livskris...

Men vissa saker vet jag såklart om mig själv. Så här kommer lite kort om vem jag är vid dags datum.

Jag är 31 år, fyller snart 32 år. Jag har fortfarande en aktiv 30-årskris och är inte alls nöjd med att jag snart är ytterligare ett år äldre.

Jag bor tillsammans med min sambo i en lägenhet men drömmer om att köpa hus. Jakten på hus går dock inte så bra och vi får nog bli kvar i lägenhet ett bra tag framöver. Jag och min sambo har varit tillsammans i 8 år, bott ihop i 7 år. Han har spelat en stor roll i min utvecklig till den personen jag är idag. Hur har han då påverkat min utvecklig? Genom att finnas där, ge stöd och pusha mig till att utmana mig själv men även accepterat mina gränser. Min sambo är väldigt privat av sig så jag kommer inte att skriva så mycket om honom i mina eventuella framtida inlägg.

Jag är inte den mest sociala personen, och jag tycker ofta att sociala tillställningar är jobbiga. Jag gör i dessa sammanhang inte särskilt mycket ljud ifrån mig och håller en så låg profil som möjligt (i alla fall om jag är nykter). Lär man dock känna mig ordentligt finns det inget filter. Då kan man förvänta sig sår i öronen. Har du någon gång behövt säga till mig att hålla snattran vet du att du står mig nära och att jag känner mig trygg med dig. 

På min fritid vill jag ägna mig åt lugna aktiviteter och tycker bland annat om att läsa och virka. Jag har även en ambition om att lära mig sticka. Dock kan jag knappt komma ihåg när jag senast läste ut en bok och jag har väldigt många virk-UFO (unfinished objects) här hemma. Jag spenderar även en del av min tid på att spela The Sims och har ett flertal serier som jag följer. Sen har jag också en gedigen lista över serier och filmer som jag planerar att titta på, någon gång. Är det något jag har brist av så är det tid att lägga på allt jag vill göra.

Promenader är även något jag gärna ägnar mig åt, och jag försöker att komma ut en runda varje dag, bortsett från dagar med mycket snö och halkrisk. Eller ösregn för den delen, då stannar jag också gärna inne. I perioder tränar jag även lite på gym, men helt ärligt är uppehållen därifrån längre än perioderna som jag faktiskt tar mig dit. Det finns alltid en ursäkt. Dock är den senaste ursäkten Covid-19, och den tycker jag är befogad.

Jag har ju ett jobb också. Jag har varit där i 5 år och 8 månader nu och trivs hur bra som helst. Ja, annars hade jag kanske inte stannat där så länge. Jag trivs med både arbetsuppgifter och med mina kollegor. En del av mina kollegor betraktar jag som nära vänner och jag känner mig verkligen lyckligt lottad över att få ha dessa människor i mitt liv. 

Ja, det var väl lite om vem jag är, på ett inte allt för personligt plan.